Såhär är vi.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. måste väl skriva något..
Har så fruktansvärt lite tid, lite tålamod, lite möjlighet, lite av allt just nu. Och dessto mer förväntas det av mig...

Skruva tillbaka livet ett halvår. Snällasnällasnälla.
Nätterna är ett evigt vaknande mellan dvala och dröm, mellan stirrande i taket och ringande klockor. Jag behöver nog komma hem ett tag, mitt liv är zombiefierat.
Jävligt muntert detta blev då...

Sara, kom tillbaka!!

Just nu reser sig håret på mina armar, om det är för att det (alltid) är lite småkyligt här när jag sitter med värkande rygg och knappar på min håltimme. Eller för att jag längtar efter min bror och min mor, vet inte. Candide-arbetet snart klart.. jag gör vad jag ska med ingen entusiasm och det är så fruktansvärt själsdödande.
Jag skyller mitt usla humör på att jag inte får någon regelbunden sömn. 


Det är nog bara vädret som gör det.

RSS 2.0