Naturkun-skapism.
Alltså för det första har jag världens skönaste naturkunskapsklass (men jag saknar mina babes från förra dock...Nolte... Winamp.. :/) som verkligen har huvudet på spiken ibland.
Renar blev sälar på tundran och tajgan (taigan?) bestod av nål-granar. Krister frågade om mina modersinstinkter väcktes när jag såg den lilla renbäbisen bli fångad av en varg. KLART SOM FAN, men jäääävligt lägligt.
Eller när den lilla lilla omhuldade och spret-benade lilla bäbisen till isbjörnsgull kravlade ut ur idet till sin första snö. Hormonerna bara sprutade! Så sjukt söt så man blev ju helt gråtmild.
Jag fick ett skrattanfall när det var som mest tyst på lektionen över ett konstigt kväckande den enda isbjörnsbäbisen utstötte. Och ju mer jag genomlevde mitt halvkvävda krax till skratt i huvudet ju mer genant var det. Låter jag verkligen så hemskt när jag skrattar?! till sist kunde jag sätta allt jag äger på att jag lät som en fiskudde blandat med Loa Falckmans mest imponerande falsett-pungknipar-ton.
Är det då mina modersinstinkter som gör sig gällande eller är det bara för att JUST NU är hormon-rave i mitt stackars lekamen?? Känns som om jag är i värsta klimakteriesvackan nu. Fryser, svettas, jätteglad, lite smådeppig, äter som 5 hungriga skogshuggare ( för ni vet väl att de äter mer än en vanlig man??) för att sen vara vrålhungrig tills kvällen. Shit.
Den kemikaliska balansen dansar cha-cha-cha och jag hänger knappt med och tycker det är asjobbigt.
Vart gick den tiden då man kunde lita på sin kropp?? Fuck no!
Här ser ut som ett riktigt järvgryt och jag vill bara lägga mig i sängen och flukta efter Carries JimmyChoooooooskor och alla läckra väskor (qoute:Posh S)Fendi, Vendi, Gucci och Pucci..
Och tack Johanna (och resten av mina pingles här på skolan, men dagens eloge går till Skootchie) för att du är så jävla bra. Och för din hjälp. :*
1-1
I luv u smootchiepootchie-grrl!
du slipper iaf handär som inte har nån hjärna ens :P
Jag saknar dig på naturkunskapen, det är tomt och tråkigt utan dig :(
Kram
